[080620: jag har lagt till rubriker i artikeln för att bryta ned den i mera hanterbara delar]
Äntligen har jag kommit fram till slipp-skriva-massa-kod-bindings!
Baserat på KVO och KVC så har Apple byggt upp något de kallar för “bindings”. Läs mer…
Problems worthy / of attack / prove their worth / by hitting back. (Kumbel Kumbell)
[080620: jag har lagt till rubriker i artikeln för att bryta ned den i mera hanterbara delar]
Äntligen har jag kommit fram till slipp-skriva-massa-kod-bindings!
Baserat på KVO och KVC så har Apple byggt upp något de kallar för “bindings”. Läs mer…
Ola Bäckström 19 juni 2008
När man gör en lite större applikation så börjar snart användargränssnittets programkod att grisa till sig. Jag har alltför ofta i jobbet sett enkla program som växt till sig och efter ett tag sett ut som spagetti därför att användarinterfacet har byggts ut ohämmat och utan god strategi.
Nu har fler och fler sett tjusningen med det gamla Modell-vy-kontroll mönstret (infört på 80-talet med Smalltalk) om man samtidigt har någon slags hjälpmotor för att styra informationen runt mellan dessa tre delar. Moderna exempel är Eclipse EMF (läs om .Edit framework) och .Net databinding och naturligtvis bindings i Cocoa .
Man kan säga att Bindings är en samling olika teknologier som tillsammans ger mer än summan av delarna:
För ögonblicket håller jag på att bygga en egen vy som kan jobba mot NSArrayController
. På ett sätt kan man säga att det är enkelt, men genom att det är så mycket att tänka på samtidigt så är det grisigt: drag&drop, bindings, ansvarsfördelning vy-cell etc. Kanske är det dags för en artikel om detta? Oavsett måste jag ordna till röran i huvudet först.